Marginaliserade forskare

I sin rekommendation ger Unesco exempel på forskare som traditionellt varit underrepresenterade eller utestängda, bland annat

• kvinnor
• minoriteter
• forskare från urfolk
• forskare från mindre gynnade länder, och
• forskare som arbetar på språk med begränsade resurser.

Perspektivet handlar därmed inte bara om tillgång till publikationer. Det gäller också vem som kan delta i kunskapsproduktionen och vilkas perspektiv, språk och forskningspraktiker som får utrymme.

I den akademiska diskussionen kopplas sådana frågor ofta till epistemisk rättvisa, det vill säga hur olika aktörers möjligheter att bidra till och bli erkända som kunskapsproducenter påverkas av exempelvis resurser, institutionell ställning, språk och geografisk position. Man kan hävda att en ensidig standardisering av öppen vetenskap kan missgynna forskare som arbetar under andra materiella och institutionella förutsättningar. Ur ett sådant perspektiv innebär öppenhet därför också att man skapar förutsättningar för att olika forskningspraktiker och perspektiv kan mötas och prövas mot varandra, inte att alla ska arbeta på samma sätt.